Regn som ger

I morse gick jag min morgonpromenad med Vickey. Det låter som om det är en Promenad med stor bokstav, men det är en liten runda så att både hon och jag vaknar till och hämtar tidningen. Denna morgon doftade det så intensiv, blommig, söt, att det stod härligt till!
Jag hörde en röst inom mig som uppmanade att ta in dofterna till max och låta det cirkulera genom min morgontrötta kropp.
Så gjorde jag. Det doftade löften om ljusa tider, fjärrilar, soliga dagar, surrande humlor och avkopplande stunder…

Regn pärlor på Lupin

In och ut med andningen i lugn takt, med den fräscha doften som bonus. Härligt.
Tack till regnet som spolade bort pollens damm i luften och rensade vår syrekälla.
Det finns en ren klarhet i luften efter en regnskur!

Vi fortsatte gå, och jag kan inte låta bli att förundras om hur vackra regndropparna är där de finns. På blad, på strå, på grenar, på staketet, på fönsterbänkar, på bilen, på min sons lilla traktor. Vackra pärlor som blinkar och speglar. Färger, former.

Lika förvånat är jag varje gång när jag tittar på min trädgårds jord. Vi bor här nu i snart nio år, och varje gång det regnar mycket, så dyker det upp saker till ytan. Glasbitar, i alla möjliga färger, gamla rostiga spik, porslinbitar. Jag samlar dem i en hink och tänker göra någonting med dem sedan. Före i tiden så begravde man sitt skräp i jorden. Syns det inte så finns det inte. Eller?

Nu får jag plocka upp det efter dem varje gång det regnar…

Fynd i Moder Jords famn

Moder Jord ger tillbaka det hon inte vill ha.

Det är så jag ser det. Hon vill inte att vi skräpar ner henne. ”Ta hand om det själv!” verkar hon vilja förmedla. Hon ger subtila tecken. ”Här, varsågod, ta nu dessa glasbitar tillbaka, det gör så ont i mig”. En gång har vi även fått tillbaka en skål!

Det ligger fortfarande mycket kvar, längre ner i Moder Jords famn. Grytor, tekannor, flaskor.

Vi kan lära oss av dessa små subtila tecken vi ser i vår vardag. Vi tar det för givet att andra tar hand om vårt skräp. Att det inte handlar om oss och vårt beteende. Vi är så duktiga i Sverige att sortera. Sedan kommer sopbilar som hämtar och ta hand om alla förpackningar vi verkar behöva. Det blir kanske dags att tänka efter. Att ta hand om det själv genom att bli mer medveten vad vi håller på med.
Hur mycket plast behöver vi egentligen för att skydda våra grönsaker?

Jag kommer ihåg våra marknader på måndagarna i staden där jag bodde som liten flicka. Vi fick sallad med oss i gamla tidningar. Salladen var sandig, den var nyskördad, och vi fick skölja den när vi kom hem. Det var så vanligt!
Idag ligger bl.a. alla sorters sallader var för sig förpackade i plast.

underbara regndroppar

Jag kan kanske inte ändra på världsnivå, men jag gör det jag kan på mitt plan, här hemma i vår naturrika miljö. Mina barn vet att de inte får skräpa ner, de plockar upp efter sig och vi slänger det hemma, välsorterad. Jag hoppas att ni alla där ute gör likadant. Då ger det ringar på vattnet. Om vi alla skärper till vår medvetenhet, så blir det ett kollektiv medvetenhet. Det är då vi kan göra skillnad.

För Moder Jord, för våra barn och nya generationer.

Take care!